Vi hade tänkt att göra en lite rolig redovisning av vinnaren i Miami Vice-tävlingen, men vi led tyvärr av tidsbrist under gårdagen så ni får helt enkelt kort och gott vinnaren nu istället. Grattis Jenny Rogersdotter! Du hade precis som flera andra rätt på båda frågorna och lottades fram som vinnare av de enormt snygga strumporna. Ditt pris kommer att dyka upp vilken dag eller vecka som helst! De rätta svaren var på A - Philip Michael Thomas & Don Johnson. På B var det 1984 som var rätt. Nu undrar vi, hur kom ni fram till de rätta svaren? Kunde ni det utantill? Använda ni er av internet som hjälpmedel? Ringde ni en vän? Eller är det kanske så att ni har Miami Vice-boxen i hyllan och använde er av den?
Bland det första jag gör på morgonen är att kolla in facebook. Varför vet jag inte, då det sällan hänt något kul där. Idag lönade det sig dock. Någon hade lagt upp ett klipp från en av JD:s drömmar i Scrubs. Jag älskar JD:s drömmar i Scrubs. I den här drömmen funderar JD på vad DR. Cox kommer göra när han är själv hemma.
Svaret blir, som Tom Cruise i Risky Business förstås!
...Och så här ser originalet ut för den som nu glömt bort. Mina "favorit-moves" är spasmerna i soffan och siluetten genom fönstret på slutet.
Ta fram en kopp kaffe, fixa lite bullar och tänd ett ljus. Slå sen på den här filmen:
Kjelle Sundvall styr regin och i huvudrollerna möter vi Roffe Lassgård och Lennie Jähkel. (Vi i filmbranschen kallar dom för Kjella, Roffe och Lennie). Filmen kom 1996 och blev en stor succé i Sverige. Jag själv älskar den och tycker det är en av dom bästa svenska filmer som har gjorts.
Efter typ 5 minuter av filmen var jag redan lite irriterad. Jag avskyr när det är dåliga översättningar i filmer. Framförallt när namn översätts. Ett klassiskt exempel kan jag hämta ur Austin Powers där Doctor Evil blir till Doktor Ond. Pajas till översättare där. I den här filmen är det namnet på en film som översätts. Ghost = Spöke. "Var du med i filmen Spöke?" Vafan! Precis efter kommer det in en servitris och lämnar deras dryck. Hon säger enjoy och går därifrån. Översättaren tyckte det kunde passa att skriva smaklig spis. Vem använder det uttrycket egentligen undrar då jag? Ska nog börja med det.
Men en liten bit in i filmen blir jag på bra humör igen när Sienna Millers karaktär frågar Steve Buscemi: "Är Pierre ditt riktiga namn eller är det något du hittat på för att låta mer internationell? " Jag kom då genast att tänka på när någon släkting (en liten flicka) till Johan undrade om han verkligen hette Pierre, kan man heta det? Så nu undrar jag Pierre, vad är det för något namn du har egentligen, är det verkligen på riktigt?
Nu tar vi fokus på filmen istället. Det är tydligen en remake av en tysk film med samma namn. Interview alltså, eller Intervju som den heter om vi översätter titeln till svenska. Sienna Miller spelar en divig såpastjärna som verkar bygga karriären på sitt utseende. Steve Buscemi spelar en journalist som normalt sett skriver om politiska händelser men som nu har blivit påtvingad att skriva en artikel om Millers karaktär. Det är intressanta karaktärer och filmen har genomgående bra dialoger. Man blir snabbt intresserad av att få veta mer om de bådas personligheter samt dess förflutna. Filmen avslutas på ett klockrent sätt som nästan får mig att vilja ge filmen högsta betyg. Men bara nästan, den får 4 av 5 mariekex.
Jag är verkligen ingen storläsare. Det enda jag läser utöver min påtvingade kurslitteratur är biografier då jag tycker att det brukar vara underhållande, framförallt från rockstjärnor och liknande. Så när folk kommer och klagar över att det saknas så mycket innehåll och förklaringar när böcker görs till film har jag oftast ingen aning om vad de pratar om och tycker att de ska sluta gnälla eftersom det var en guldfilm! Nu har det dock hänt mig för första gången men det handlar inte om äventyrsböcker som Sagan om ringen eller Harry Potter. Nej det handlar om den lille pojken Tsatsiki. Jag läste alla de fem Tsatsiki-böckerna av Moni Nilsson-Brännström flera gånger om när jag var liten och tyckte dom var grymma.
Trots att det var ganska tunna böcker med enkel och luftig text så är det massvis som inte kommer med i filmen (visserligen är det två böcker i en film) och så ändras det en hel del i handlingen. Sen har jag för första gången blivit besviken över att se Jonas Karlsson i en film, kanske Sveriges bästa skådespelare enligt mig. Men det känns inte som hans fel, det handlar enbart om att i mitt huvud såg den slemmiga, svettiga basisten "Nyponet" helt annorlunda ut. Likaså tycker jag att rollbesättarna har misslyckats helt med tolkningarna av "Elin Eldslukerskan" och "Mårten Pissråtta". Sådär framställs dom inte alls i böckerna! Frågan är ju nu efter att ha sett filmen, hur kommer jag att se handlingen i huvudet om jag läser böckerna nu igen, kommer allt att ha ändrat sig? Jag måste nog se andra filmen (som täcker upp de 3 sista böckerna) redan idag. Sen är det inte omöjligt att jag letar reda på böckerna och plöjer igenom dom.
PS. Trots all kritik om filmen (jag har ännu mer som jag inte orkar skriva om, typ som att Göran åker på motorcykelsemester med Elin som i boken blir tillsammans med Nyponet istället för Bodil som han åkte med i boken, osv..) så tycker jag att den är ganska charmig. Jag är ganska nöjd över hur Göran, Maria Grynwall, Per-Hammar, Tsatsiki och Morsan gestaltas jämfört med böckerna.
Ginza hade en stor rea för ett tag sen och givetvis gjorde jag en beställning med en massa filmer som kostade 10 eller 29 kronor styck. Sen hittade jag även Entourage säsong 6 billigt och så tog jag med 7an när ajg ändå var igång då den inte var så dyr. Problemet var att den inte hade släppts än och ginza skickar inte ut leveransen förrän allt i beställningen är redo. Så först idag fick jag min beställning som jag nästan hade glömt bort vid det här laget. Det är kul när det händer nåt sånt där oväntat. Så nu har jag massa sköna rullar att kolla igenom, exempelvis: I spindelns nät, Apocalypto, Pearl Harbour, Dinner for Schmucks, The Spirit, Jakten på lycka, Hierro, Butterfly Effect och Wild things. GULD!!
Jag fick bland annat filmen "New York, I love you" av Pierre när jag fyllde år. Ikväll tyckte jag det passade sig att spana in den. Han presenterade den som en perfekt söndagsfilm så varför inte? Filmen är ett hopplock av kärlekshistorier med massa kända skådisar (och vad vet jag, kanske även kända regissörer) och fungerar som en hyllning till staden New York, vilket framkommer av titeln. Det fanns några sega stunder mitt i filmen men plockar man ut guldkornen ur filmen så tycker jag att det blir fruktansvärt njutbart och högklassigt!
Första ordentliga scenen är med Hayden Christensen, Rachel Bilson och Andy Garcia. Den är snyggt gjord och innehåller en skön dialog där framförallt Andy Garcia imponerar.
Snuskprat är alltid kul och sen blir det en skön twist på det hela mot slutet. Med Maggie Q och Ethan Hawke.
Chris Cooper och Robin Wright har även dom en dialog under tiden när de tar varsin cigg. Även här blir det lite snuskprat och en sluttwist som gör hela klippet!
Med Anton Yelchin, James Caan och Olivia Thirlby. En lite smått absurd story som likt de tidigare scenerna avslutas på ett magnifikt sätt.
Filmens sista scen är med Eli Wallach och Cloris Leachman. De spelar ett gammalt par som hela tiden gnabbas sådär härligt kärleksfullt med varandra.
Igår kollade vi på Sällskapsresan som både jag och Jimmy sett alldeles för sällan.
Snacka om kultrulle! Och vilka karaktärer den filmen odlade fram. Stig-Helmer, Ole, Gösta och reseledaren Lasse är ju alla enormt sköna på sina sätt men favoriterna är inte helt oväntat den dynamiska duon Robban & Berra. I det här klippet har dom samlat allt ur filmen där dessa sköningar är med och briljerar. Njutbart!
Har just kollat klart på de två säsongerna av Vänners spinoff-serie Joey. Den fick knappast någon höjdarkritik och inte särskilt bra tittarsiffor men jag tycker det är en helt okej komediserie måste jag säga. Joeys dumhet kan bli överdriven ibland men det är ändå oftast ganska kul att skratta åt folk som inte är så smarta.
Den roligaste karaktären i vänner har jag dock alltid tyckt att Chandler var. Det är tack vare att han ofta är rolig på ett smart sätt. Han fördummar folk genom att använda sig av ironi och sarkasm. En scen som tyvärr inte gick att bädda in i inlägget får ni istället i en länkform.
Igår kväll så styrde upp en "Svensk-Komedi-kväll". Vi åt mat, glass, chips och drack mycket cola. Vi tog fram några sköna dvd:er med svenskunderhållning:
c/o Segemyhr Nile City 105,6
I Manegen med Glenn Killing
Full Frys
Pistvakt
Macken
Det bästa med Felix Herngren
Det var det som blev valt denna kväll, vi kollade ungefär 2 "avsnitt" av varje serie. Finns ju massvis med flera sköna svenska serier som vi hade kunnat välja. Nu har vi kommit fram till att göra en lista på det här, en så kallad Topp 10, eller Top Ten. Vi valde ämnet, "Sveriges bästa tv-karaktärer".
1. Edvin Eriksson (Full Frys) 2. Percy Nilegård (I Manegen med Glenn Killing & NIle CIty) 3. Dan Bäckman (Sen kväll med Luuk m.m) 4. Brandmannen Greger (Nile City) 5. Roy Andersson (Macken) 6. Fredrik Segemyhr (c/o Segemyhr) 7. Kurt Olsson (Jul med Kurt Olsson m.m) 8. Ronny (Ronny & Ragge) 9. Lennart (En fyra för Tre) 10. Kenny Starfighter (Kenny Starfighter)
Bubblare: Tyke (Hem till midgård) Klimpen (Bert) Tobbe (Eva och Adam) Ove Sundberg (Solsidan & Kontoret) Birger (Full Fräs)
Med andra ord så är vinnaren Edvin Eriksson, spelad av Krister Claesson ifrån "Stefan och Krister" Sveriges roligaste tv-karaktär. Johan Rheborg är den enda som har med två stycken olika karaktärer i topp 10, Percy och Kenny Starfighter. Vi hade även med "Fredde" från Solsidan i diskussionerna.
Ikväll ska jag och Robin köra en "svensk-komedi-kväll" Vi ska kolla igenom en jäkla massa svenska roliga filmer/tv-serier för att kunna göra en ultimat Topp 10 till er! Vi hörs senare..
Häromdan när vi tittade på Sweeney Todd dök kanske världens roligaste man upp i en biroll.
Han heter Sacha Baron Cohen och har gjort massa olika sköna karaktärer med olika stilar och accenter. Han ska inte blandas ihop med den snygga isdrottningen Sasha Cohen, deras likheter slutar vid namnen samt att de båda gör sig riktigt bra i tajta trikåer!
Om vi nu börjar med Sweeney Todd som vi redan varit inne på. Där spelar han den bluffande italienske barberaren Adolfo Pirelli som egentligen är uppväxt i London under namnet Davy Collins. Han visar prov på sångröst och sen dör han snyggt.
Sen tar vi karaktären som flest känner igen, Borat! Startade som en bikaraktär i hans TV-show med kärnkaraktären Ali G. Borat Sagdijev är en kazakstansk reporter som försöker lära sig hur saker och ting går till i bland annat USA och Storbrittanien. Hur han lyckas hålla sig till sin karaktär under alla dessa intervjuer kan jag inte förstå, det blir helt absurda situationer som uppstår ibland.
Ännu en karaktär från Ali G Show som sedan fått en egen långfilm är Brüno Gehard, den österrikiske homosexuelle modereportern. Tyckte man att Borat-filmen var sjuk så är nog den här filmen ännu värre. Guld!
I kungfilmen Talladega Nights med bland andra Will Ferrell och John C. Reilly spelar han en pompös fransman och racerförarstjärna vid namn Jean Girard. Här får ni en av världens härligaste scener mellan rivalerna Jean Girard och Ricky Bobby:
Nyligen började filmen The Dictator rulla på biograferna och enligt min roomie Jimmy så ska den innehålla samma sköna humor som alla hans karaktärer har. Jag väntar med spänning på att se den. Han spelar Haffaz Alladeen, en maktgalen afrikansk diktator samt hans dubbelgångare Efawadh.
Och till sist tar jag givetvis upp favoriten Alistair Leslie Graham, eller kort och gott Ali G!
En brittisk medborgare med lågt IQ som tror att han är en gangster med afrikansk ursprung. Intervjuar politiker och väl ansedda och kulturella människor som inte hade en aning om vad de gav sig in på när de tackade ja till intervjuerna. Favoritintervjun med "Beckhams" sker dock i en livestudio där gästerna vet att de kommer få lite udda frågor att svara på. Det märks redan när de presenteras vilken typ av frågor de har att vänta sig.
-" Every boy wants to be in his boots and every man wants to be in his missus".
Jimmy ville se filmen där Johnny Depp är en barberare som mördar folk. Kanon sa jag och tog fram "Sweeney Todd - The Demon Barber of Fleet Street", en musikalfilm utan dess like!
Ni får se en hämndlysten Depp (Benjamin Barker a.k.a Sweeney Todd) som tänker göra allt i sin makt för att komma åt Alan Rickmans karaktär (Judge Turpin).
Även Helena Bonham Carter (Mrs. Lovett) är med och gör en lysande insats. Filmen kan nog vara svår för många att tycka om, men är man förtjust i Depp och har ett gott öga till Tim Burtons skapelser så kommer man definitivt att växa in i filmen.
Cirka 1:20 in i detta klipp visar faktiskt Depp upp en riktigt skön röst. Dock så varierar kvaliteten på hans sång sett genom hela filmen, men vad gör väl det när han har så många andra grymma egenskaper en skådespelare eftersträvar?
När Todd missar en chans att hämnas på Judge Turpin spårar han ur fullkomligt
och bestämmer sig för att gå bärsärkagång på folket i London
för att stilla sin blodtörst i väntan på en ny chans.
Det mynnar ut i en skön låt där tempot och takten varierar. Många av låtarna i filmen är byggda på samma sätt och det blir därför aldrig långtråkigt med så mycket musik i filmen.
Dagen har främst spenderats i soffan som den första lediga dagen på ett lov bör göras. Har tittat på ett par discar med Sons of Anarchy säsong 2, en serie som jag nämnt tidigare. Handlar om en motorcykelklubb i en amerikansk bondhåla. Grymt bra! Jag har även hunnit med att vara lite nyttig genom att besöka gymmet. Imorgon blir det dock en lite mer aktiv dag med tvätt, städning, bråka med telia och lite såna små roliga saker...
Har just tittat på Patrioten med min vän Jimmy. En episk gammal krigsfilm i sann Braveheart anda med bland andra Mel Gibson och Heath Ledger i ledande roller.
En hjärtskärande scen som dock blir alldeles för mycket för en mjukis och blivande förskollärare som mig är mellan den Benjamin Martin och hans yngsta dotter Susan. Susan har inte pratat något sedan de traumatiska händelserna som skedde i hennes ännu tidigare barndom. Hon är dessutom arg och besviken på sin far för att han överger dom för att gå ut i krig. Susan yttrar här för första gången ord till sin far.
