Robin och Pierre

Mötet gick helt okej, ska fundera och tänka så får vi se hur framtiden blir.

Robin bodde och jobbade i Barcelona som telefonförsäljare en stund, jag gick sista året på gymnaiset och hade praktik. Vilket passade perfekt tyckte vi så jag frågade skolan om jag kunde få åka dit och praktisera, fick ett okej och dom betalade hela resan. Dock blev det inte så mycket praktik, jag var faktiskt inte och såg hans jobb en enda gång. Men vi hade jävligt kul, vi drack estrella, dansade som fan på Nasty Monday (Som vi aldrig skrivit om, men som vi ska skriva om som fan någongång) och vi såg Millen. Vi har haft turen att lära känna Millencolin manager och ett av Örebros största namn inom rock/festivalbranschen, Kimmo Kirvesmäki. Han hade fixar in oss på hans lista, så det var bara att glida förbi kön och in i lokalen där dom skulle spela. Vi kom dit några få minuter innan spelningen och tog en kall i baren. Innan hade vi snackat om att vi bara skulle stå längst bak i baren och kolla på dom, för vi har ju ändå sett dom flera gånger innan. Vi hade även diskuterat vilka låtar dom skulle köra. Kommer inte ihåg men tror vi båda så att det vore grymt om Nicola kom ut ensam och började på Mr.Clean som start. När det blev mörkt i lokalen och en strålkastare tändes kom Nicola in och började med den sköna frasen "Mr.Clean tell me is that really you?" Sen var skiten igång. Det här är en av dom bästa liveframträdanden jag någonsin har sett, alla var galna och alla hoppade. Bartenden längst bak skrek och hoppa, dom i baren hoppade och längst fram hoppade alla. Vi som bara skulle vara längst bak ångrade oss snabbt, vi skulle längst fram. Vi hamnade längst fram och fick syn på Kimmo, vi vinkade glatt. När spelningen var slut så stannade vi kvar för att snacka lite med Kimmo vilket vi fick, i typ 5 sekunder innan två stora vakter kom och ville kasta ut oss. Kimmo sa bara "They with me!" Sen var allt klart och betart. Inget slår den här spelningen.

Millencolin kör Pennybridge skivan på Satin

1 Maj 2009, dagen jag fyllde 19 så hade dom en jubileumspelning på Satin. Dom skulle spela hela Pennybridge Piooners skivan från start till slut. Det är helt klart deras bästa skiva och vi såg fram mot detta med stora leenden på våra läppar. Dom gjorde inga besviknade och leverade från början till slut. Det var trångt, fullt och påverakt. Då är fan Millencolin som bäst. Såklart blev det några extranummer, tror dom körde Ray och Detox iallafall, minns inte. Dock var dom jävligt bra.